Att ha haft en riktig sommarhelg

 
Varje sommar jag jobbat (läs varje sommar sedan jag var typ sexton) har jag haft svårt att lyckas ta till vara på sommarkänslan. Tack vare, eller på grund av, diverse olika jobb så har sommardagarna sprungit förbi och jag har knappt ens hunnit njuta av det faktum att gräsmattorna blivit gröna, blommorna vajat i vägkanten och solen trängt bort de små molnen som försöker glida förbi.
Den här sommaren har jag tillsammans med mina älskade sambos blivit mycket bättre på att faktiskt orka göra saker när jobbet tagit slut. Den här helgen var en av de bättre hittills. Jag fick den roliga möjligheten att jobba på en festival som anordnades i stan vilket innebar att jag fick se konserterna gratis. Så fredags- och lördagskvällen spenderades under bar himmel, i min favoritstad, med konserter med Laleh, Mac Miller, den otroligt häftiga Lucy Love, grymma Femtastic och diverse andra guldkorn. När solen gått ner men himlen fortfarande var ljus la jag och Linnea oss i en hängmatta som var uppsatta utanför en av scenerna. Där låg vi och lyssnade på när rapparen Marcus Price gick loss. Det var magiskt.
Gårdagen var inte sämre. Vi tog med oss min Hanna, David och bebis Juno och så intog vi småvägarna i Västerbotten tills vi kom fram till Glassbonden, som huserar precis vid Vindelälven.  Kossorna promenerade i backarna runt gården, älven forsade fram och det serverades makalös glass. Efter att ett stort regnmoln smällt ner kom solen tillbaka och vi kunde hälsa lite på kossorna, aka  glassproducenterna. Juno var helt hänförd. Det var i och för sig vi också.
Sommar, jag älskar dig.

Meditativa solnedgångar

 
Det är något meditativt över solnedgångar. När solen sakteliga försvinner nerför horisonten och de återstående solstrålarna lämnar himlen i ett enda skimmer av färgblandningar. I Italien gick solen av förklarliga skäl ned mycket fortare än här i norra Sverige, men att kunna skåda den från 400 meters höjd det är något jag verkligen rekommenderar. Jag stod ute i de ljumna kvällsvindarna och njöt av att naturen av sig själv är så vacker.
Denna vecka jobbar jag kväll, vilket innebär att när tidningen tryckts vid sisådär kvart i tolv är det fritt fram att åka hem. De dagarna denna vecka när molnen skingrats, då har himlen bjudit på fantastiska ljusshower. Solen lämnar som bekant sin plats på himlen betydligt senare här än i andra delar av världen. Och när den tajmar min hemgång, då gör det inte så mycket att sluta mitt i natten. Det gör inte lika ont att komma hem sent när himlen målas i rosa, orange, gul och blått omvartannat i ett enda stort välbehag av färger. Cykelturen hem är enbart en enda stor njutning.
 

Njuta en smula i Toscana

 
 
För nästan ett år sedan bestämde Tjernqvistarna att det var dags att ta sitt pick och pack och spendera en vecka tillsammans på något varmt ställe. Det lät ju inte direkt som en fruktansvärd idé så när de hemskt gärna ville att jag skulle följa med så var det inte direkt svårt att säga ja.
Strax efter jul hittade jag och Magnus syster det fantastiska ställe som vi hamnade på i en vecka, hos familjen Berti i den lilla toscanska byn Tavarnelle val di pesa. Där kunde vi få hyra lägenheter på deras lilla gård som är helt omgärdad med olivlundar och vinodlingar. Byn är belägen på ungefär 400 meters höjd och överallt skådas kullar huller om buller med kontrollerade och raka vinodlingar som går upp och ner längs dem. Om det nu låter som att jag ska måla upp en veckas semester som låter tagen från en film, ja, då tänker du helt rätt. Italien ger nämligen ett semestrande sällskap på åtta personer alla möjligheter att uppleva Italien så som Italien ska upplevas - genom att njuta av allt vad landet har ett erbjuda.
Det var det mottot som vi levde efter, eftersom det är så italienarna jobbar. Vi drack toscansk chiantivin, konsumerade mer ost än en genomsnittlig svensk gör på ett år och njöt av alla dofter som de blommande trädgårdarna runt omkring oss bjöd på. Det kan ha slunkit ner en och annan vedeldad pizza med den obligatoriska mozzarellan, men säg inget till någon.
Till och med Juno föll in i den italienska livsstilen. Hon kom in i det här med siestan (hon kan ha gillat det tidigare) och fick lokalbefolkningen på fall, speciellt italienska damer som kallade henne bambina (hon förstod att det betydde att hon var finast i världen nämligen). Dessutom åt hon den härliga toscanska maten som om hon inte förstått varför någon aldrig serverat gnocci till henne tidigare, det var helt obegripligt.
På kvällarna var det som att någon succesivt målade fler och fler rosa och lila toner vågrätt över himlen. När solen började försvinna tog syrsorna och eldflugorna över underhållningen. Så rullade dagarna framåt. Med njutning på allra högsta nivån.
Om det inte framgått så var Toscana ungefär så underbart som det verkar. Vad vi köpte med oss hem? Bara toscanska pärlor i form av vin, ost och olivolja såklart.

Liknande inlägg