Att ha blivit tjugotre

 Ovan kan ni skåda den första anhalten på min födelsedag som var i tisdags. Madeleine kom på den alldeles eminenta idéen att äta frukost på ett hotell, vilket kan vara det absolut bästa jag vet. Jag mötte upp Madeleine utanför ett av de finare hotellen och vi sprang som yra höns runt buffén som aldrig verkade ta slut med godsaker. Ni kan ju se själva att det snarare var svårt att sluta äta än att bli mätt. Pannkakor, surdegsbröd, frukt i alla dess former, juicer och uppräkningen kan fortsätta men om ni bara använder er fantasi så tror jag att ni kan skapa er en bra uppfattningen av fortsättningen på denna morgon.
Den andra anhalten (efter skola och sådant där tjafs, men det räknas inte) var vårt favoritpastaställe - Vezzo. Det är en hederlig italiensk inrättning med priser som gör att man slipper ramla av stolen och istället kan njuta. Jag åt en funghipasta med västerbottensost och min kärlek åt någon med oxfilé. Jag ska varna för den. Det har nämligen visat sig att när man har ätit den en gång då är det HELT och hållet OMÖJLIGT att välja någonting annat. Så om du är ute efter mångfald och vill gå ofta till Vezzo ät den först när du provsmakat dig igenom allt annat. Detta är alltså en rekommendation för er som inte har någon stark självdisciplin och som gillar oxfilé.

Att vara så nöjd

Iphone-captures
Det har totalexploderat med värme de senaste dagarna och som jag avslöjat tidigare har jag slängt strumbyxorna och stoltserar med mina små ben. De är så lyckliga över att få vara i det fria! Jag borde ha pluggat mycket mer än vad jag har gjort den här helgen men jag har så svårt att motivera mig till att ta tid från min dyrbara helg. Plus att den där skoltröttheten som jag beskrivit innan inte direkt har gått upp i rök. På det sättet kunde inte sjukdomen ha kommit vid en sämre tidpunkt för jag missade en tenta. Jag hade lovat mig själv att jag skulle undvika omtentor som pesten inför min kommande studietid. Men jag har lite låtsas som att jag har haft sommarlov och min själ är så glad!
I fredags (här kommer en rapport, dessa är otroligt ovanliga i min blogg) hade vi kick-off med jobbet och jag fick känningar på att detta kommer bli en nästintill lika rolig sommar på Vattenfall som den förra. Sedan fick jag äntligen se en av mina bästaste böcker som en pampig Hollywoodproduktion. Jag satt där i den stora biosalongen och drog efter andan när minnena från Fitzgeralds ord blev gestaltade på det färgglada sättet som bara Hollywood gör. Vid halv tolv vandrade jag och Magnus hem. Hand i hand, genom Umeå i sommarnatten- Det var varmt (mina bara ben trivdes)och knappt mörkt, precis som det ska vara i Norrland.
Gårdagen spenderades mest i solen, avslutades med en frukt- och filmkväll hemma hos världens bästa Nathalie. Idag har jag och Magnus promenerat hem till hans föräldrar, pratat minnen och druckit kaffe i solen. Och efter middagen kunde vi inte låta bli att promenera lite till, för vädret har varit så fantastiskt! Så en mil senare sitter jag parkerad i soffan och längtar redan efter solen igen.

Att ha hittat vackra saker

© Moa Bjurner. Foton tagna med Canon Eos 600D + Canon EF 50/1,8

För några dagar sedan kändes världen precis så där. Grått men inslag av vackra små ting. Nu sprakar naturen hej vilt. När jag och Magnus promenerade bland träden som slåss om att vara först att förvandla knoppar till blad sa han att jag såg så lycklig ut. Och det var precis det jag kände mig. Med värmen, med fåglarna som kvittrade, med alla färger som håller på att ta över allt det där gråa.
Men det vackra i de där fotografierna kan inte gå mig förbi. Jag vet inte om det är just det mörka eller om det är tanken på att jag lyckas mästra min kamera i några fulländade ögonblick, så jag låter det vara osagt. Jag önskar jag hade självdisciplin nog att stanna upp oftare och fotografera sådant här. Vackra saker.