Poetic licence

What to read? When to read? How to read?

Reading is the perfect tool, you take it and preferebly a book or something with some kind of text, and then what? Then you read. And you dissappear. You make a short anouncement in another world, with another kind of context of life. This tool is a great escaper. Just make things go away. Make other things seem small in comparance. 

My next adventures is led by Mrs Dalloway herself (also known as Virginia Wolf, since Mrs Dalloway is her maybe most famous character). I will also meet Mr Gatsby who will walk hand in hand with Mr Fitzergerald and I believe we will have quite intresting stories to tell you when we get back.

Another intresting aspect is time. When to read? When will I get the time to read? That my friends, is the not-so-funny-equation-of-life. How to make time to all those things we want to do.

In the end, I would like to have an poetic licence. Where do you get one of those?

Lillasyster, det var länge sedan vi bara rymde













Linnea skrev ett mail till mig på facebook för några månader sedan. Det var så talande för hur fantastiskt det var att spendera fyra dagar i England. Tillsammans med min fina, fina lillasyster. Det här skrev hon;

Tänkte på våran Londonresa idag, har gjort det sedan jag gick utanför dörren imorse. Jag saknar det verkligen. Att vara ensam med Dig. Och självklart.. kinesen på McDonalds, samtalet i telefonkiosken, våra långa shoppingturer längs londons gator, middagen på T.G.I Friday's, vårat "hotellrum" som fick oss (iallafall mig) att både skratta och gråta, nakenchocken i badrummet (du vet när jag halkade NAKEN framför tre spanjorer och slog i stortån?), föreställningen den första kvällen när både du och jag somnade. Tycker vi ska göra om det snart. Väldigt snart!

Jag kan inte hålla med henne mer. Snart, snart, snart! <3

Svenska akademin

Att lära sig saker är intressant. Repetition är tydligen ett sätt som ska få saker och ting att fastna. Repetera och repetera. Att lära sig ett språk är också intressant. Ett språk som man sedan åtta, nio års ålder nött ord efter ord, läst texter och översatt texter. Sett filmer med detta språk, lyssnat, förstått och läst lite mera. Ändå är det så mycket som är främmande. När, mina forna klasskamrater, kan ni åminna er att vi övade på engelsk grammatik?
Jag minns inte så många tillfällen. Jag kommer inte ihåg många tillfälllen vi höll på med subject, predicate och indirect object. Varför? Kan det enkla svaret på denna fråga tillskrivas till att våra lärare inte heller förstod?

Min föreläsare visade en undersökning som gjorts på elever som studerade vid Edinburghs universitet, med engelska som förstaspråk och svenska studenter vid SU som hade engelska som andraspråk. De svenska eleverna som var de bättre i klassen på engelska, fick i princip samma resultat i ett läsförståelsetest som de elever från Storbritannien. Däremot, var det stora skillnader mellan de engelska och svenska studenterna när det kom till vokabulär och grammatiska tester. Vad säger det om den svenska skolan? Vi har missat en bit av språket.

En rolig parantes är att det inte finns någon engelsk akademi, såsom det finns Svenska Akamademin. Så egentligen borde vi kunna utforma vår engelska precis som vi vill, eftersom det egentligen inte finns någon riktig språkpolis.